I huvudet på en klubbpresident - del 2

Presidenten fortfarande i bilen fem minuter efter avspark. P2 och Händel får fungera som lugnande.


Kaoset inför onsdagens bragdmatch var värre än vanligt. 18:05, fem minuter efter avspark, befinner sig presidenten fortfarande på E6:an i en långsamt ringlande bilkö. Med fingrarna nervöst trummandes på ratten och Händel i högtalarna känner sig presidenten ändå förväntansfull. Kanske är det örnbrödervädret utanför. Kanske är det musiken som har en lugnande effekt.

Eller är det känslan av trygghet som infinner sig av att springa fram till sidlinjen och se hur killarna i laget lyckats starta matchen själva. Med allt vad det innebär, domaravgift, inlämnad laguppställning, frivillig målvakt... Och dessutom - innehar ledningen mot seriesuveräna Bunkers.

- Finns det vatten? frågar presidenten när en medspelare tar sig ut för ett välförtjänt byte. Efter en djup klunk från påskmustflaskan och ett diskret korstecken över bröstet ger sig Presidenten ut på plan, in i matchen. En lyckad brytning går till inspark. Jublet stiger när Svinet klackar in tvåan bakom en förnedrad Bunkersmålvakt. Stressen från bilkön är som bortblåst. Besvikna sponsorer och ekonomiska bekymmer existerar inte längre. Allt som räknas finns just nu precis framför oss. Två lag, en domare, en boll. Örnbrödervädret. Det är ännu en dag på jobbet.